Idag är vi slagna hjältar.
Gårdagen spenderades först i Kista galleria från ca 11 till ca 16 då vi gick och gick och gick. Hittade många fina saker och jag tror att min resväska minsann är för liten för att kunna svälja alla kläder.
Efter middag på Subway och en dusch kollade vi på Melodifestivalen, eller genomled är väl ett mer korrekt ord. Jag är inget fan av Mello...
Därefter drog vi på oss krigarkostymen och begav oss till Garbo i Sundbyberg.
Hade hysteriskt kul och dansade hela natten tills dom stängde vid 3.
Lyckades få tag på en taxi och var väl hemma vid 4-snåret.
Vaknade vid 11 och nu har vi alldeles nyss avnjutit en frukost/lunch på McDonalds - inte allt för upphetsande men det duger i krig.
Man känner sig inte alltför pigg, men det får man ta. Man är ju inte 20 år längre!
Trist det här med svackor.
Träningen fortskrider, den har jag inget problem med eftersom det är så roligt och skönt att träna.
Nej, mitt problem handlar om kosten.
Dels maten. När man kommer hem från jobbet med andan i halsen och ska ordna middag till två hungriga och trötta barn så tänke rman INTE kostlära. Man tänker: "Nu jävlar måste det gå undan! Köttebullar och makaroner eller korv och ris?"
Inte det bästa.
Men det är ändå inte vardagsmaten som är mitt största problem - det är godsakerna.
Jag har ett uttalat och svårt sockerberoende som sätter käppar i hjulen för mig. Jag röker inte, snusar inte, dricker inte kaffe, dricker inte alkohol. Mitt beroende är sötsaker och onyttigheter. Chips, lösgodis, choklad, läsk - you name it!
Att äta godis har alltid varit min belöning, mitt sätt att säga till mig själv: "Nu har du varit duktig, du har gjort dig förtjänt av det här" eller "Oj vilken tuff dag - du kan verkligen unna dig något extra ikväll".
Så om jag tar bort godis, chips, läsk. Vad har jag kvar då? Vad ska jag unna mig?
Jag vet att vissa belönar sig själv med upplevelser i stil med massage, shoppingresa eller liknande när dom nått ett speciellt uppsatt mål, men det är inget sånt jag är ute efter. Jag vill ha något som jag kan unna mig i slutet på en hård dag efter jag lagt barnen i sina sängar och äntligen får lite tid till mina böcker!
Jaja, det tål att tänkas på.
Tog en bild på småarmarna igår iallafall. Det har blivit skillnad mot för i höstas, inget snack om saken. Men så snart jag slappnar av ser jag ut som en hösäck utan muskler igen.
