Just nu sitter jag nyduschad men ändå svettig (usch!) vid datorn.
På stolen bredvid mig hänger ett par shorts, en t-shirt och en träningsbh (som för övrigt är alldeles för stor i omkrets. Note to self: köp en ny!) som alla är lätt fuktiga och äckliga.

Varför? Därför att JAG, hör och häpna, har varit ute och sprungit! Eller joggat ska man väl säga.
Vidare snabbt går det ju inte, men det är ändå helt sensationellt eftersom jag ALDRIG har kunnat springa tidigare. Efter 5 meter har jag liksom gått in i en vägg, fått håll, sirap i benen och andnöd. Men nu har jag faktiskt kunnat jogga i 15 minuter i ett sträck! Det är stort för att vara mig.

Detta är ett nytt påfund - jag har bara utfört denna bravad i 2 dagar. Men jag har märkt att efter en hel dag med barnen så är det faktiskt skönt att komma ut och röra på sig i sin egen takt. Skit samma om det är dåligt väder - det är ändå skönt!

Mitt största problem är svetten. Jag avskyr verkligen att svettas. Jag fattar ju att det är ett sätt att "mäta" ansträngning, att svettas innebär ju att man gjort något som kroppen kommer tacka en för (eller inte). Men ändå. Äckligt.
Det var därför simning passade mig så mycket bättre. Hur mycket jag än simmade så märktes ingen svett. Mycket trevligt. Dessvärre pallade inte min hud med kloret i vattnet. Efter ca 2 månaders regelbunden simning fick jag stora torra fläckar på armarna. Mindre trevligt.

Mange påpekade idag att det kanske inte är så smart att börja jogga just nu när jag de senaste dagarna har känt en liten retning i halsen. Det är precis som om det är en förkylning som ligger och lurar...och då ska man ju inte utsätta sig för påfrestningar. Men vi får väl se.

Leo är SÅ trotsig nu för tiden! Jag blir galen. Han tjatar om att gå ut, när man väl säger: "Ok, då ska vi bara klä på oss" så slår han bakut, gallskriker, grinar, ska INTE ha byxor på sig osv osv. Jag blir alldeles matt.
Sedan när vi väl kommit ut är han glad som en lärka i ca 3 minuter, sedan vänder det igen.
- Vart vill du att vi ska gå då?
- Int nåstans (Ingenstans på Leospråk) säger han med butter röst
- Eh, nähä...?
- Eol gå em! (Leo gå hem!) med fortsatt butter röst
- Jamen, vi kan ju gå till lekparken! säger jag med tillkämpad glättig röst
- Jaaaa! jublar pojken då

WTF? Schitzo?

Men han är bra go också. När han vill mysa, när han säger "Eol ällsa sin mamma" (Leo älskar sin mamma), när han säger "Heeeeeej gus" (Hej grus) till ett gäng stenar med riktig kärlek i rösten.

Nora jobbar på. Hon står upp mest hela tiden, nu börjar hon stå helt själv också! Bara 5 sekunder än så länge, men det går ju framåt :)

Nu luktar det simhall i huset, för Mange har skrubbat hela vår dusch med klorin. Bra gjort sweetie! :)



Leo kramar en motvillig Nora :) 


























Nora glad sålänge hon får stå upp