Idag är jag arg på sjukvården.
När Leo var 3 veckor så upptäckte jag att han fått en "knöl" under huden på sin hals. Tog upp det på BVC och dom sa att det förmodligen bara var en fettknöl eller en körtel.
Sedan gick det ett tag och helt plötsligt upptäckte jag ännu en knöl, alldeles bredvid den första.
Så har det fortsatt och i dagsläget kan man inte ens räkna knölarna eftersom dom sitter för tätt och liksom omlott.
Sist jag lyckdes räkna dom så var det drygt 10 st.

På BVC vet man nu inte alls vad man ska tro, så den 25/8 skickade dom en remiss till Barnkliniken på Sundsvalls sjukhus.
Den 11/9 fick vi en remissbekräftelse där det stor att Leo skulle bli kallad om ca 1 månad, alltså runt den 11/10.
Ringde idag till Barnkliniken för att höra om dom satt upp honom på någon tid. Fick till svar att han förmodligen inte kommer att bli kallad förrän i början på december!!!
När jag frågade varför så sa hon att hans åkomma inte ses som "hög prioritet".
Jag förklarade att jag kände mig orolig och att det första JAG tänker på när jag ser knölar som växer är cancer.
Sjuksköterskan svarade: "Jamen, det är väldigt sällan som så små barn har cancer."

Ska det få mig att må bättre? "Sällan". Det innebär att det faktiskt inträffar och HUR kan dom veta att min son inte är en av de gångerna som det faktiskt ÄR cancer?

Är väldigt besviken och nojjig.

Det blev inte bättre när jag surfade in på Barncancerfondens hemsida. Skulle kolla upp olika symptom för att lugna mig själv, men det blev tvärtom.

"Lymfkörtelcancer kallas också lymfom. Vanligen yttrar sig lymfom som ganska stora, fasta och oömma körtlar på halsen."

Jaha. Precis så som Leo har. Oömma körtlar som känns fasta under huden.


Kan man göra nåt? Ringa sjukhuset och skrika åt dom? *suck*

Här kommer iallafall en bild på Leo Den Blåögde. Tror han saknar sin pappa. Mange jobbade från 6 på morgonen till 12 på natten igår och det verkar bli lika illa idag, om inte värre.

Jag önskar dig inte guld mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv.
Och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg.
Men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått.
Och vänner att lita på

Natten till idag sov Leo jättedåligt. Hela natten bökade, stökade och gnällde han. Inte nog med det - han vaknade klockan 5 och vägrade somna om!  Galet.
Orsaken till att denna morgon blev okristligt tidig upptäckte jag nu på eftermiddagen. Leo har fått sin 5:e tand! Hurra för mammas (och pappas) lilla tandgnisslare!

Mange jobbar sent idag, klockan är halv nio och han är inte hemma än. Stackarn...
Fast vad säger jag, jag "jobbar" ju dygnet runt och det är ingen som tycker synd om mig ;)

Förresten så har jag varit duktig idag! Jag och Leo, Kristina och Ivar och Erika och Amanda tog en långpromenad idag. Ok, egentligen så var det två promenader med en fikapaus emellan, men det behöver man ju inte tala högt om :)
Totalt så gick vi väl ca 1h och 45 minuter.

Imorgon är det BVC-träff. Dags att prata om barnens tänder tydligen.

Här kommer en bild på mig och Leo från Kolmården i somras!


Nu: läsa och äta pistagenötter!

Idag hann vi med mycket!
Klockan 09:30 var vi på IKEA och åt frukost. När alla tallrikar var tomma så styrde vi stegen mot möbelavdelningen och bestämde oss för en byrå till Leos rum. Sen så tillkom det självklart lite fler saker allt eftersom, t.ex. en hylla, en plastback, gardiner, batterier, en lampa... osv osv.

Var in en sväng på Birsta City också, mest för att ta en fika och ge Leo lunch.

Väl hemma igen så tog jag och Leo itu med att montera ihop hans nya byrå. Jobbigt när både han och jag ville ha hammaren samtidigt, men på det stora hela så gick det smärtfritt.
Här är förresten ett foto på Leos grymt tuffa bil! En doppresent från hans morbror med familj.


Mange gjorde en storstädning av vårt badrum nere under tiden som jag och Leo lekte ingenjörer och DET behövdes verkligen! Nu är det skinande rent och luktar badhus (han skrubbade allt med klorin).

Nu är klockan över nio på kvällen och Leo sover gott i sin säng. Jag har plockat fram alla hans kläder i storlek 50 och 56 och ska skicka dom till min bror och hans fru som ska få sitt första barn i december. Iiiiiiih!!  Jag blir alldeles tossig när jag tänker på det :)

Här kommer en sommarbild på Mange förresten! Mumma ;)


Dags att läsa lite och äta lite pistagenötter.

Wohoo! Mange kom hem 07:30 imorse.
Iofs så har vi inte sett så värst mycket av honom eftersom han kröp ner i sängen precis när vi steg upp, men ändå... :)

Bjussar på en Leo-och-mamma-myser-bild:


Nej jag vet, den är inte dagsfärsk, men so what.

Jag försöker få Leo att förstå ordet "lampa". Det är ju ändå en väldigt klassisk sak; "Vart är lampan?" ska föräldern fråga. Barnet ska då svara genom att vända sig om och peka på (eller bara titta på) lampan i rummet. "Bravo!" ska då den stolta föräldern säga och applådera sitt intelligenta barn.
När jag frågar Leo vart lampan är så stirrar han stint på mig och skrattar. Varenda gång.
Undra om han tycker jag är outsägligt dum som inte vet vart lampan är?

Ja, jag har (tyvärr?) fallit för grupptrycket och startat en blogg.
Jag som inte ens vill befatta mig med Facebook...

Meningen med en blogg är väl att man ska skriva något läsvärt varje dag, något som får folk att komma tillbaka till bloggen. Hoppas att bloggläsarna är intresserade av småbarnsliv och blöjbyten, för det är väl i stort sett allt mitt liv handlar om just nu ;)

Dessutom lär mitt bloggande bli rätt så sporadiskt - det är inte en självklarhet att man har tid att skriva varje dag, men sånt är livet!

Idag har jag och Leo hälsat på Kristina och Ivar. Kristina bjöd på lunch (köttbullar och makaroner) och pojkarna bjöd på skrik av både glädje och ilska. Dessutom fick Leo ett par snygga byxor helt gratis! Inte illa :)
Resten av eftermiddagen spenderade vi med att längta efter Mange (Leos pappa och tillika min sambo) som är i Tyskland för tillfället. Förhoppningvis kommer han hem imorgon runt lunch.

Såhär på kvällskvisten sitter Leo och tuggar på nätsladden till vår bärbara dator. Den är tydligen supergod.



Det får räcka för idag. Jag måste roa Leo lite - han försöker resa sig upp mot mitt ben hela tiden och det resulterar i en hel del bulor och blåmäken.