Idag är jag arg på sjukvården.
När Leo var 3 veckor så upptäckte jag att han fått en "knöl" under huden på sin hals. Tog upp det på BVC och dom sa att det förmodligen bara var en fettknöl eller en körtel.
Sedan gick det ett tag och helt plötsligt upptäckte jag ännu en knöl, alldeles bredvid den första.
Så har det fortsatt och i dagsläget kan man inte ens räkna knölarna eftersom dom sitter för tätt och liksom omlott.
Sist jag lyckdes räkna dom så var det drygt 10 st.

På BVC vet man nu inte alls vad man ska tro, så den 25/8 skickade dom en remiss till Barnkliniken på Sundsvalls sjukhus.
Den 11/9 fick vi en remissbekräftelse där det stor att Leo skulle bli kallad om ca 1 månad, alltså runt den 11/10.
Ringde idag till Barnkliniken för att höra om dom satt upp honom på någon tid. Fick till svar att han förmodligen inte kommer att bli kallad förrän i början på december!!!
När jag frågade varför så sa hon att hans åkomma inte ses som "hög prioritet".
Jag förklarade att jag kände mig orolig och att det första JAG tänker på när jag ser knölar som växer är cancer.
Sjuksköterskan svarade: "Jamen, det är väldigt sällan som så små barn har cancer."

Ska det få mig att må bättre? "Sällan". Det innebär att det faktiskt inträffar och HUR kan dom veta att min son inte är en av de gångerna som det faktiskt ÄR cancer?

Är väldigt besviken och nojjig.

Det blev inte bättre när jag surfade in på Barncancerfondens hemsida. Skulle kolla upp olika symptom för att lugna mig själv, men det blev tvärtom.

"Lymfkörtelcancer kallas också lymfom. Vanligen yttrar sig lymfom som ganska stora, fasta och oömma körtlar på halsen."

Jaha. Precis så som Leo har. Oömma körtlar som känns fasta under huden.


Kan man göra nåt? Ringa sjukhuset och skrika åt dom? *suck*

Här kommer iallafall en bild på Leo Den Blåögde. Tror han saknar sin pappa. Mange jobbade från 6 på morgonen till 12 på natten igår och det verkar bli lika illa idag, om inte värre.