Alltså, SÅ illa är det inte. Jag längtar efter godis, men inte pga av själva smaken, utan för att jag alltid förknippat godis med att må bra. På kvällen när barnen lagt sig och man äntligen får lite egentid har godispåsen åkt fram = förknippas med lugn och skön lässtund.

Det bästa vapnet mot suget är vatten med många citronskivor i. Man ska ALDRIG ta "bara en" godis när man är sugen för man kan väldigt sällan hålla det till "bara en". Det är genetiskt inprogramerat i oss. När vi var grottmänniskor och letade saker att äta så var söta bär alltid en hit. Söta saker är aldrig giftiga (i naturen alltså) och alltså var det riskfritt att äta av allt som var sött. Om man däremot hittade ett bär som var surt eller beskt så kunde det vara gifitgt och alltså ville man inte äta mer - kroppen sa automatiskt ifrån.
Så - tar man "bara en godis" så är risken stor att man tar "bara en till"...och kanske en till...och varför inte en till. Hjärnan säger ju åt oss att det är ok!
Tar man däremot ett stor glas citronvatten så snart man känner suget så vill man inte ha nåt mer sen.
Bieffekt = man springer på toa hela tiden.

Nu är det söndag och jag har fortfarande inte ätit godis. Men den där jäkla godispåsen står och ropar på mig i skåpet...jag funderar på att lyxa till det ikväll och äta godis medan jag ser på Poirot!

Tråkigt väder har vi haft i helgen. Leo ville knappt vara utomhus uppe i stugan. "Eaol inne stua" sa han och det betyder "Leo inne i stugan". Istället lkörde ha sin bobbycar på altanen.

 

Leo, Mange och Lasse badar lite. Japp, det ser sunkit ut med det bruna vattnet, men det är bäckvatten som dom fyllt poolen med och därför ser det ut sådär.