Leo har varit SÅ mammig och klängig den sista tiden.
Han vill bli buren mest hela tiden. Det duger inte att bara sitta i mitt knä, ånej, jag ska gå omkring och bära på honom hela tiden. Aj min rygg!
Om man lagar mat t.ex. så står han vid mina ben, drar i mina byxor och ylar "Maammaa bäja, MAAAAAMMAAAA BÄÄÄJA!"

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Antingen är det bara någon slags fas, eller så är det kanske en sen reaktion på att få ett syskon (ca 6 månader sen reaktion...). Eller så kanske det beror på att han håller på att få 3 stora kindtänder samtidigt. Vilket innebär att kindtand nummer 4 säkert kommer göra entré inom kort.

Hur som helst är det frustrerande för jag KAN inte bära på honom jämt! När jag lagar mat, när jag byter blöja på Nora, när jag skriver en jobbansökan osv. Det går inte. Jag har bara 2 händer.
Och jag förstår ju att han vill bli buren av en orsak - han känner att han behöver vara liten igen och vill vara så nära det bara går. Och då känns det så ruttet att inte kunna ge honom det han behöver alla gånger.

Men sånt är ju livet. Det blir inte som man vill jämt. Tyvärr.

Bara för att ge livet extra krydda så var Nora extra gnällig idag också. Små gråtattacker utan synbar anledning.
Knäppt. Man förväntade sig att hon skulle bli (om möjligt) ännu mer tillfreds med livet nu när hon kan krypa och ta sig fram själv, men det verkar faktiskt gå åt andra hållet. Ju mer hon kryper desto mer gnäller hon. Skumt.