Nora går.
Hon är nu 9 månader och 19 dagar gammal. Det är inga direkta långpromenader än, men hon går 2 steg numera utan att ramla. Och jag är kluven....
På ett sätt känns det ju roligt såklart - hon är ju så söt när hon går och hon blir själv så glad och stolt när hon kan ta sina små steg, så hela hennes ansikte lyser upp i ett stort leende.
På ett annat sätt känns det ohyggligt sorgset. Min lilla bebis, min lilla flicka....kan gå själv :(

Jaja, det är som det är.

Igår var jag på middag med "gamla gänget"! Alla kunde såklart inte komma - vi var bara 7 som kom och 6 av oss var nyktra... (stackars Angelica fick dricka vin för oss alla), men vi hade hysteriskt roligt! Vi pratade gamla minnen, diskuterade lite politik och hörde oss för vad vi alla gör nu för tiden. Efter tacomiddagen spelade vi barncharader och vi hade så kul att vi kved av skratt!
Bäst var nog när Angelica skulle få oss andra att förstå att ordet hon hade var "Saltkråkan". Vi skrek i munnen på varandra och ord som hördes var "Saltpippi!" "Saltkyckling!" "Salttupp!" "Saltpingvin!"

Varför kom vi inte på Saltkråkan? *s*

Imorrn är det måndag och jobb igen :)